Alice, vi är inte dina spelpjäser - 26/11 2024

Högern har på ett manipulativt sätt antagit rollen som “solidariska” när judar utsätts för antisemitism – men bara om det passar deras egna politiska syften. Detta opportunistiska agerande, där högern plötsligt framstår som den judiska gemenskapernas försvarare, är inte baserat på genuint engagemang för judars rättigheter utan på en selektiv agenda. Alice Teodorescu Måwe är en central aktör i detta cyniska spel, där hennes retorik avslöjar hur judar reduceras till verktyg i en bredare högeragenda, samtidigt som hon ignorerar antisemitism inom sina egna politiska kretsar.

Högern är sällan aktiv i den bredare kampen mot rasism, men när judar utsätts för antisemitism som kan kopplas till muslimer eller vänstern, då kliver de fram. Denna “antirasism” är dock selektiv och används för att förstärka ett islamofobiskt narrativ snarare än att bekämpa antisemitism i alla dess former. När judar utsätts för högerextremt hat eller systematiska attacker från individer inom högerns egna kretsar, är tystnaden däremot öronbedövande. Alice Teodorescu Måwe är en av de som flitigt lyfter antisemitism från muslimska grupper, men samtidigt ignorerar antisemitism som frodas bland Sverigedemokraterna och andra högerextrema grupper.

Alice Teodorescu Måwe har gjort sig känd som en röst för “västerländska värden” och “judisk-kristen kultur.” Men det är tydligt att hennes intresse för judiska frågor enbart är instrumentellt. Hon framhäver ofta antisemitism från muslimska grupper som ett sätt att legitimera högerns islamofobi. Detta är en del av högerns vanliga, bredare, strategi att polarisera och skapa konflikter mellan minoriteter, istället för att bygga broar.

Alice Teodorescu Måwes påstådda kamp mot antisemitism är full av dubbelmoral. Hon lyfter gärna upp antisemitism som ett hot när det gynnar högerns politiska syften, men hon är tyst när antisemitism kommer från högerextrema grupper eller individer som delar hennes politiska ideologi. Detta visar tydligt att hennes engagemang för judiska rättigheter inte är genuint, utan en strategi för att driva fram ett splittrande narrativ och därmed vinna väljare.

Sverigedemokraterna, ett parti som Alice Teodorescu Måwe öppet samarbetar med genom högerns blockpolitik, har en lång historia av antisemitism. Partiets grundare hade kopplingar till nazistiska rörelser, och deras retorik är fortfarande influerad av samma idéer. Trots detta har Teodorescu Måwe aldrig kritiserat SD för deras historia eller deras inblandning i spridandet av hat mot judar.

Det är särskilt anmärkningsvärt att Alice Teodorescu Måwe och andra högerprofiler nästan aldrig lyfter andra former av rasism. Rasism mot muslimer, afrikaner, romer eller andra grupper nämns sällan – om någonsin – i hennes texter. Hennes påstådda kamp mot antisemitism avslöjas därmed som selektiv och opportunistisk, och hennes tystnad om andra former av rasism visar att hon inte är intresserad av en bredare kamp för rättvisa.

Alice Teodorescu Måwe har reducerat judar till en retorisk bricka i högerns kulturkrig. Hennes selektiva kamp mot antisemitism handlar inte om att skydda judiska gemenskaper utan om att använda judiska erfarenheter som verktyg för att legitimera högerns islamofobi och polarisering. Genom att ignorera antisemitism från högerextrema grupper och förringa den bredare kampen mot rasism underminerar hon det arbete som verkligen skulle kunna skydda judar i Sverige. Judar förtjänar bättre än att användas som spelpjäser i ett politiskt spel som inte har något genuint intresse av vår trygghet eller rättigheter.